Flisberg Galleri
Detta är ett av mina självporträtt.
I större delen av målningen har jag valt hålla tillbaka färgen. När jag håller tillbaka färgpaletten låter jag uttrycket komma fram i ansikte och gester.
Det eftersträvade uttrycket är blygsel, som ofrivillig uppmärksamheten orsakar.
Arbete med självporträtt är viktigt för mig
i den konstnärliga utvecklingen. Det är
genom sig själv man lär känna omgivningen,
framförallt inom målarkonsten.
Den här mannen är en betydelsefull person.
Han föredrar en balanserad och lugn färgskala. När fina och speciella tillfällen bjuds i tillvaron visar han upp en förfinad sida och tar del av det njutbara. Jag låter penselstråken vara strukturerade i en fjärdedel av målningen. Övrig bildyta dramatiserar jag. Resultatet blir på så vis en illusion av fart i den stillsamma kompositionen. Kroppens placering under den gula lampan ger en viss diagonal i bildytan som skapar dynamik i porträttet.
Den här flickan bor på Tjörn.
Med en far som är ålefiskare blir ett porträtt av dottern naturligtvis ett porträtt där hon befinner sig i vattnet.
Julia har ett intresse för måleri.
Hon målar i akvarell. Jag låter porträttet av Julia domineras av det viktigaste elementet i akvarell som är just vattnet. Jag låter det omringa hela hennes uppenbarelse och målar henne som en del av vattnet.
Hon ackompanjeras av lekfyllda färgklickar. Vattnet och färgen bär fram Julias lite blyga leende, som är en del av hennes lugna personlighet. Hennes psykologiska närvaro är påtaglig och dominerar i målningen.
Min syster — hon förbereder för sitt första barn. Hon är i färd med att inreda huset. Med största koncentration erövrar hon nya arbetsområden. Det är något som en målare absolut måste föreviga till konstens värld.
Hon inspirerar mig till ett spännande koloristiskt uttryck.
Här får färgerna berätta om dynamiken och koncentrationen.
Den här flickan är min stora glädje i livet.
Hon sprudlar av glädje. Hon har en fantastisk förmåga
att uppfinna lekar och hitta på nya projekt.
Hon får mig att upptäcka hur spännande livet är varje dag.
När jag påbörjade denna målning var min ambition att visa Rebeccas väg framåt. För mig blir målningen som ett fönster eller en öppen dörr som hon är på väg ut genom.
Hon kliver i princip ut genom målningen.
Inte ens ett porträtt kan få Rebecca att stanna upp.
En mor är mycket stolt över båda sina verk — målningen och människan.
Så här kan ett bröllopsporträtt se ut.
Han är trygg stabil, så som han ter sig på målningen. Hon har hittat dit. Det röda i klänningen är kärlekens färg så som hon uttrycker den. Gröna toner bakom associerar till grönska. De gula tonerna
är otämjda bakom Magnus. Dom är som
en spegling av ett temperament. Ett temperament ständigt leder till nya projekt. Formen på den gulröda färgen blir en beskrivning av de porträtterades temperament, otämjt bakom mannens rygg kontra formbart inom buketten. Kropparnas komposition är sammanfattad till en sluten form som kan föra tanken till stabilitet. En orange accent är viktig för dynamiken in i bilden, betraktaren leds således direkt till kyssen. Nu är bröllopsdagen varje dag tillgänglig för brudparet. Porträttets dominerar med sin centrala placering i det nybyggda huset.
En oförglömlig dag blir med konstens hjälp alltid närvarande i huset.
Denna kvinna är en av de mest ödmjuka personer som jag känner. Hon är en strålande vacker kvinna. Få kan vara så vackra utan
att bli självcentrerade. Hon har en förmåga att visa uppmärksamhet och omsorg för sin omgivning, som är få förunnat.
Min ambition med den här målningen är att visa upp en stolthet som bärs upp av en naturlig ödmjukhet.
Stoltheten finns hos Åsa lika naturligt
som en blommande orkidé.
Målningen föreställer en god vän, Maria. Jag tog ett foto av henne vid mitt besök på BB. Marias munkjacka gör jag om till en grön klädesdräkt som bars av kvinnor under renässansen.
Sjukhusets identitetsband blir i guld för att understryka rikedomen som Maria håller i sina armar.
Varje kvinna som fött barn vet att hon är omsluten av en gloria av guld. Det första kärleksfulla mötet mellan mor och barn är oerhört vackert att se. Varsamheten som finns mellan Maria och Liv är målningens viktigaste budskap. Kroppshållning och ansiktsuttryck andas kärlek. Syftet med denna målning är att bevara ett av de vackraste ögonblicken i en kvinnas liv för alltid.
Den här flickan är min favoritmodell. Här är hon en solig dag
på Åstol. Rebecca är som Picasso en gång var -inne i en rosa period. Det rosa i kombination med den starka solen på Åstol inspirerar mig att söka efter den kolorit som så fantastiskt klingar i Carl Wilhelmsons konst. Målningen är solig och dramatisk. Glassen och flickan kan uppfattas som en del av Åstol.
I denna målning har jag utgått från en svartvit bild
som jag har hittat i en bok på ett antikvariat.
Som den ouppnåeliga ikon som Marilyn Monroe är
har jag porträtterat henne. Hon ter sig distanserad
och utom räckhåll från oss andra. Den vita färgskalan
i kläder och hår ger en illusion av kvinnan som en del
av himlens moln, underifrån perspektivet förstärker
det intrycket. Hennes framgång och utsatthet kan betraktas på många olika sätt.
Jag har målat ett porträtt av en författare. Det är en hyllning till din kreativa och litterära gärning.
Jag överväldigades av den omsorg som jag har känt när jag fick fram dig på duken.
Så fin och så tänkande .Porträttet vill förmedla en skapande människa.
Utom räckhåll och upphöjd i sitt tänkande.
Nöjd och tillfreds med sin litterära gärning.
Mot en röd bakgrund tillsammans med andra litterära storheter gnistrar du som en diamant.
Välkommen … Du är inbjuden till inspiration.
Du är en fantastik författare.
Du har arbetat i dom ”utsattas” tjänst. Du har under lång tid arbetat med att ”öppna dörrar” för människor som står utanför samhället.
Du har hjälpt människor in i ljuset. I ditt porträtt låter jag ett ljus lysa från ditt bröst.
Ljuset representerar din yrkesgärning.
Jag ser i färger. Med hjälp av orange och blått porträtterar jag ljus och mörker.
Det blå representerar det mörker som kan upplevas av den människa som står utanför.
Orange är komplementfärgen till blå. När komplementfärger möts då ökar kontrasten och dramatiken.
Varje färg sjunger sin sång starkast.
Hur den sången låter hör bara du som stannar upp och tittar...
Lika stora skillnader som det är mellan färgerna i porträttet är det mellan oss människor.
Det är stor skillnad på den som är ute i det blå eller inne i ljuset. Jag låter ett ljus belysa vägen uppför till dom två träden som symboliserar ett vi.
Bästa kyrkoherde att välkomna en människa är den allra finaste gärning en människa kan göra för en annan människa.
